Skam i handledning

I den här texten kommer jag att försöka närma mig ett utforskande av hur skam i handledningssituationen kan hindra oss från att vara kreativa; hur vi via nyfikenheten kan börja fungera som någon som, enskilt eller i grupp, använder sig av reflektion och spontanitet – det vill säga lek. Att med hjälp av ramen för handledningen få mod och tålamod att invänta våra inre goda objekt och tänka med dem istället för att alltför snabbt ta till färdiga lösningar, där ett “rätt-och-fel”-tänk kan hindra kreativitet. Genom att härbärgera skam och värna längtan kan vi genom intuition och alfafunktion (Bion, 2023) skapa ett handledningsrum där det omedvetna inslaget tolereras och erkänns som kreativt. I dessa funderingar tar jag den handleddes och gruppens perspektiv. Som handledare kan det vara hjälpsamt att tänka om vad som kan pågå i gruppens och den enskildes inre liv. Den psykoanalytiskt inspirerade handledningsmetodiken rör sig mot det Winnicott (2003) kallade för lekområdet. Handledaren bidrar med sin kunskap och gruppens medlemmar med sin. Ur kreativ synvinkel kan detta ses som ett konstnärligt skapande arbete, och jag kommer att fundera över hur psykoanalytisk teori med utgångspunkt i kleiniansk och postkleiniansk teori kan bidra med tankar kring detta, såväl som Donald Schöns (Hjertström Lappalainen, red.) tankar om yrkeskonstnärlighet, med utgångspunkt i hans begrepp “reflektion-i-handling”.